Tragiskt.
Jag är ovetande smart. Eller osmart? Idag satte jag klockan på 6, ska vara på jobbet åtta så jag behöver gå upp klockan sju. Men gick upp 06.40, alltså ca trettio minuter för tidigt. Frågan jag ställde mig var: Ska jag gå och lägga mig igen? Svar Nej. Då hade jag inte kommit upp.
Har dock sovit som en prins (?) inatt.
Igår hade vi servering i Sävedalen, efter den unga killens begravning. Så fruktansvärt tragiskt så jag finner inga ord. För en gångs skull är jag helt mållös.
Det var kul att jag fick jobba ihop med Alfred igår, första gången:) Haha. Hon åkte och tränade, och klockan nio kom hon upp för en kaffe. Vilken tur att man inte blir pigg på kaffe. Fast nu hade det suttit rätt gött med en koffeinkick.
I onsdags när jag kom ut ifrån jobbet stod bilen parkerad åt motsatt håll som jag parkerat den. Snacka om att jag blev paff. Än mer paff blev jag när jag kom fram och såg att den var helt skinande ren, nystädad och fulltankad! Världens snällaste pappa har jag allt;)
Emelie och jag åkte ut till Backaplan och köpte tapeter till mitt vardagsrum. Blir en mörk fondvägg. Sen gick vi in på Chilli och kikade på soffan jag har tänkt på i ett halvår typ. Ja, jag la handpenningen och fattiga åkte vi där ifrån... Men det kommer bli så underbart att få en ny soffa, den var inte speciellt dyr och det kommer bli såå snyggt!
Sen var det kalas hos mormor. Sjukt mycket god mat och sjukt mycket skratt.
Efteråt åkte jag ner till stan och hämtade Jocke.
Såå. Nu ska jag fixa färdigt mig för att sedan bege mig till jobbet.
Har en känsla av att den här dagen kan sluta precis hur som helst. Eller ja, inte hur som helst jag skall ju jobba i morgon bitti. Men hur som helst känslomässigt. SUCK!
