Så jävla ledsen.
Jag slutar aldrig förvåna mig själv. Nog för att jag vet att jag är grym på att skjuta undan jobbiga känslor, har alltid varit, men att det skulle bli så här jobbigt trodde jag aldrig.
Att räkningen för Wilmas vistelse på Blå Stjärnan kostar mamma och pappa ca 18000 kronor, är helt sjukt. Det är för mig ofattbart. Blå Stjärnan såg till att ge oss en massa hopp om att Wilma skulle bli bra, fast hon blev så jävla dålig. Ingen informerade om att det skulle komma att kosta så mycket. Men det var som vi pratade om jag och mamma, vetskapen om att de (mamma & pappa) verkligen gjorde allt de kunde för att hon skulle bli bra, är värt det. Skulle inte kunna leva med sig själva utan att veta att de gjorde allt.
Men pengarna är verkligen inte det värsta.
Jag trodde inte jag skulle sakna henne så här. Jag tänker på sist hon var här och jag badade henne. Jag tänker på att hon är kremerad, hon finns inte längre.
Det gick så jävla fort.
Jag skulle ju ha henne här hos mig nu när jag är sjukskriven.
"Nä, det skall du inte", tänkte någon högre och tog henne ifrån oss.
Fyfan vad jag är ledsen. Jag vill att Sanna kommer hem från sin jävla skit resa.
Allt bara kom på en och samma gång.
Tänker på er <3
