RIP Älskade Wilma
Igår fick våran älskade Wilma somna in.
All min kärlek och alla tankar går till min familj just nu.
Det var så overkligt igår kväll. Fast jag visste att det antagligen skulle ské, har jag fortfarande inte fattat det. Hon kan ju inte bara vara borta?
Wilma var värdens mammagris. Var mamma hemma så följde hon efter henne vart hon än gick.
Hon hatade att vara ensam. När man stängde dörren om sig kunde man höra henne lång väg hur hon satt och ylade och kände sig ensam.
Wilma var världens snällaste hund. Faktikst. Hon lämnade ingen oberörd, alla älskade henne. Till och med vetrinärerna sa att "MEEEN vilken härlig hund! Hon är allas favorit!" när hon fick ligga inne.
Jag har inte förstått detta och känner mig därför ganska okej just nu. Värre var det igår. När jag tänkte på henne. När jag tänkte på sist jag hade henne här hemma hos mig. Jag lämnade henne ensam en stund bara för att gå ner till affären. När jag var på väg kom hon springande. Då har hon öppnat dörren själv och var ute och letade efter mig, lilla snuttan.
Det är så jävla skönt att ha Jocke här. Han var så snäll igår. Vi låg i sängen hur länge som helst och bara kramades och tittade på Beverly Hills. Ville inte sova.
Det kommer bli så jävla tomt, kommer aldrig få en hund som henne igen.
Kommer aldrig mer få komma hem till mamma och pappa och ropa "Heeej bebisen".
Våran älskade lilla bebis.
Våran älskade Wilma.
